För lite mer än femton år sedan, föddes jag, precis som väldigt många andra. En kall januari dag föddes jag, också det som många andra. Den där dagen avgjorde min start i livet. Redan då avgjordes mycket utav hur min framtid skulle se ut.
Tjej eller kille. Två ord. Båda med en sådan otroligt olik innerbörd.
För med ordet tjej kommer ju inte bara informationen om mitt könsorgan med, utan när någon nämner ordet ”tjej” följer mängder med normer med. Normer om hur jag ska bete mig, se ut, ha för fritidsintressen, vad jag ska tycka om mig själv, om hur samhället ser på mig o.s.v.
För femton år sedan började det. När man fick höra att ”oj, det är en tjej” startade den första katalogiseringen, rosa kläder skulle det vara. Detta fortsatte och förstärktes med tiden, något år gick och sedan lärde jag mig att gilla prinsessor, klänningar och att leka med dockor. Ytterligare år efter det fick jag veta att tjejer anses ”svagare”, ”sämre” och ”ömtåliga”. Från att ha gått runt och skrikit ”att tjejer är bäst”, bytes det ut mot en viss osäkerhet. Osäkerhet kring mig själv och om kvinnor i allmänhet. Istället för att gå runt och säga att tjejer är bäst, så tog jag hellre ett steg undan, just för att den här osäkerheten fanns där. Osäkerheten om att göra fel, och att vara fel, tog överhanden och tryckte ner mig.
Fortfarande finns känslan, av att vara fel, kvar. Den gör så att jag tar mindre plats, vågar mindre och framförallt sabbar den min självkänsla något enormt. Jag har lagt alldeles för mycket tid av dessa 15 år till att klanka ner på mig själv, ha känslan att jag aldrig är bra nog och att jag faktiskt aldrig kan få vara nöjd med mig själv. Så mycket tid som gått till spillo, som jag kunde lagt ner på så mycket annat. Därför kan jag inte sluta ställa mig frågan, hur hade det varit om jag fötts som kille? Hade jag varit helt annorlunda?
Om jag skulle fötts som kille skulle antagligen mer än hälften av det jag ”gillar” att göra idag inte finnas med på listan. Så mycket skillnad kan ett kön göra. Stereotyper avgör vilken typ av person jag kommer bli i framtiden. Det är skrämmande, att så mycket om mig själv påverkas av normer.
Det jag tror man kan göra är att försöka, som vi hört så många gånger förut, acceptera att ingen är den andra lik, att man inte måste vara på ett visst sätt och att det blir mer om mer ”normalt”. Om man, utan fördomar, lyckas göra så att alla får ta den plats de vill, kommer alla känna sig sedda samt respekterade.
Skrivet av: Saga Ekström
Fotograf: Sara Henning
Tjej på bilden: Jenny Wennerbäck
Tjej eller kille. Två ord. Båda med en sådan otroligt olik innerbörd.
För med ordet tjej kommer ju inte bara informationen om mitt könsorgan med, utan när någon nämner ordet ”tjej” följer mängder med normer med. Normer om hur jag ska bete mig, se ut, ha för fritidsintressen, vad jag ska tycka om mig själv, om hur samhället ser på mig o.s.v.
För femton år sedan började det. När man fick höra att ”oj, det är en tjej” startade den första katalogiseringen, rosa kläder skulle det vara. Detta fortsatte och förstärktes med tiden, något år gick och sedan lärde jag mig att gilla prinsessor, klänningar och att leka med dockor. Ytterligare år efter det fick jag veta att tjejer anses ”svagare”, ”sämre” och ”ömtåliga”. Från att ha gått runt och skrikit ”att tjejer är bäst”, bytes det ut mot en viss osäkerhet. Osäkerhet kring mig själv och om kvinnor i allmänhet. Istället för att gå runt och säga att tjejer är bäst, så tog jag hellre ett steg undan, just för att den här osäkerheten fanns där. Osäkerheten om att göra fel, och att vara fel, tog överhanden och tryckte ner mig.
Fortfarande finns känslan, av att vara fel, kvar. Den gör så att jag tar mindre plats, vågar mindre och framförallt sabbar den min självkänsla något enormt. Jag har lagt alldeles för mycket tid av dessa 15 år till att klanka ner på mig själv, ha känslan att jag aldrig är bra nog och att jag faktiskt aldrig kan få vara nöjd med mig själv. Så mycket tid som gått till spillo, som jag kunde lagt ner på så mycket annat. Därför kan jag inte sluta ställa mig frågan, hur hade det varit om jag fötts som kille? Hade jag varit helt annorlunda?
Om jag skulle fötts som kille skulle antagligen mer än hälften av det jag ”gillar” att göra idag inte finnas med på listan. Så mycket skillnad kan ett kön göra. Stereotyper avgör vilken typ av person jag kommer bli i framtiden. Det är skrämmande, att så mycket om mig själv påverkas av normer.
Det jag tror man kan göra är att försöka, som vi hört så många gånger förut, acceptera att ingen är den andra lik, att man inte måste vara på ett visst sätt och att det blir mer om mer ”normalt”. Om man, utan fördomar, lyckas göra så att alla får ta den plats de vill, kommer alla känna sig sedda samt respekterade.
Skrivet av: Saga Ekström
Fotograf: Sara Henning
Tjej på bilden: Jenny Wennerbäck